Få aktiviteter har samma anstrykning av machokultur som armbrytning. Det är också få aktiviteter som är lika missförstådda som armbrytning. Man kan lätt tro att armbrytning handlar om ren råstyrka och att det endast är det som avgör vem som vinner en match.

Sanningen är att armbrytning är en sport, och precis som i alla andra sporter finns det en uppsättning regler och taktiker att förhålla sig till för den som utövar sporten. Som i alla andra sporter finns det inte heller några segrar som är givna på förhand. En match i armbrytning vinns genom en kombination av skicklighet och tur.

Det finns egentligen inte någon sport eller något spel som inte avgörs genom en kombination av skicklighet och tur. Vad som däremot går att säga är att avvägningen mellan faktorerna kan skilja sig ganska mycket åt.

Ta poker till exempel. Det klassiska bordspelet fungerar som en utmärkt illustration av ett spel där skicklighet väger tungt samtidigt som man ändå måste ha ett gott mått av tur för att vinna. En skicklig pokerspelare kalkylerar sitt spel genom att väga sannolikheten för olika möjliga utfall mot varandra. Det gör att den som är duktig på den typen av analys förbättrar sina chanser. Man kan säga att slumpen gynnar det förberedda sinnet. Men även den pokerhand som har sannolikheten på sin sida förlorar ibland. Tur och slump är i slutändan storheter som människan inte kan kontrollera.

Tur spelar å andra sidan mycket större roll än skicklighet i ett spel som roulette. Det går visserligen att räkna ut hur stor chansen är att kulan ska landa på en viss siffra, men roulette är ändå när allt kommer omkring en form av avancerad slantsingling. Det spelar ingen roll hur många gånger man än spelar, skicklighet handlar här snarare om att veta när man ska sluta.